Kyrkklockorna ringer klockan nio. Jag öppnar fönstret, filmar vyn. Hoppas klangen ska komma med som ljud. Och först nu lägger jag märke till den stora byggnaden mellan kyrktornet och Vattentornsskogen - Ljungby lasarett.
Där arbetade vi tillsammans, Annette och jag, på städet. Vi började klockan sju på morgonen, mötte chefen och alla andra städare i en liten skrubb och hämtade ut varsin numrerad städvagn. På vagnen fanns sopsäck och moppar. Glim - för speglar som skulle blänka.
Vi blev tilldelade en sjukhusmottagning, en långvårdsavdelning eller röntgen. Ibland operation, kulverten eller bårhuset.
På sommaren skulle avdelningarna storstädas. De tömdes på patienter, en avdelning i taget, och vi gick in ett helt gäng o putsade fönster, karvade loss ingrodd smuts från golvlister o tvättade väggar. Sist körde någon golvet med den stora skurmaskinen. Och ovanpå det, boningsvax.
Jag frågar Annette varför bara killarna fick köra maskinen. Då säger hon något jag förträngt. Att också hon körde den.
