När vi växte upp fanns Hotell Terraza nere på stan. Centralt och ingen plats som kom an på oss. Hotellet var till för förbiresande som behövde logi för en natt eller två.
Vi bodde på andra sidan E4:n som gick rakt genom Ljungby. Vi bodde en bit bortanför stora statskyrkan, Annette på ena sidan Vattentornsskogen och jag på den andra. Den där skogen blev en av våra barndomstrådar i livsväven.
Nu när vi ska vara här i nästan två dygn och sova två nätter blir Terraza vårt självklara val.
Efter en fem timmar lång resa kör vi in i Ljungby, förbi Stömsnäsgård och försöker se om pilen vi planterade i trädgården finns kvar, förbi Kronobadet och sedan längs Märta Ljungbergsvägen. Mitt emot kyrkan svänger vi ner på Storgatan. Allt är så litet. Ihophållet. Och mycket är sig likt.
Vi parkerar utanför Terraza, som jag i hela mitt liv trott stavades med dubbel-zeta, och checkar in.
Vi får ett rum på femte våningen med utsikt upp mot Vattentornet och den heliga Vattentornsskogen. Vi är välkomnade tillbaka.
