fredag 29 april 2011

...olika kvällar

Sena kvällar ska man inte prata djupt. Det är mörkt ute. Man är trött. Hjärnan vill vila. Och ändå är det ofta just då tankarna trycker på och vill dryftas. Så sitter man där i soffan och depressionsdiskuterar eventuella problem. Igår kväll var en sån kväll.

Idag är en ny dag. Jag har jobbat. Tränat. Och läst en artikel av Susanna Alakoski. Hon skriver inifrån.

Jag skriver också. Hela dagarna. Det är medicinska texter, ena veckan om buksmärtor och blod i avföringen, andra veckan om andningsbesvär och förgiftningstillbud. Nu skriver jag om loppbett och gör research på loppor. Det finns djurloppor, människoloppor och jordloppor. Över tvåtusen arter.

Vid middagen med fästmannen säger jag att jag läst Susanna Alakoski. Säger att hon skriver bra, har kontakt med sig själv.

- Fattar du skillnaden? säger jag uppgivet. Hon skriver från hjärtat. Och jag, jag skriver om loppor!

Efter middagen skriver jag om annat, fästmannen serverar te och musik. Detta är en ny kväll.

måndag 4 april 2011

...den förste sonen - en vit liten prins

Jonatan var ett år när vi åkte till Uganda för att arbeta där. Han hade ljus hy och var en riktig lintott och alla vi träffade ville känna på hans hud och smeka hans hår. Så mjukt. Så annorlunda. Och vi hade på svenskars vis en sittvagn till honom när vi gick längs vägarna från bostaden till kyrkan. Barn och ungdomar sprang efter oss och ropade förtvivlat.
- What has happened? Is he lame?

Aldrig förr hade de sett ett litet barn skjutsas i vagn. En ettåring i Uganda får hänga på ryggen. En tvååring går bredvid. Och en treåring får bära vattenflaskor eller sina småsyskon.

Och när vi åkte bil satt Jonatan i bilbarnstolen som kom med från Sverige. Han satt i framsätet bakåtvänd och vuxna fick sitta i baksätet och trängas.

Att förklara detta med trafiksäkerhet för våra ugandiska vänner var inte stor idé. De hade helt andra referensramar. Så när han satt där som en vit liten prins på den bästa platsen trodde de att han satt där just för att han var det allra dyrbaraste. Vilket han ju också var.

...en släng av Feng Shui

Jag läser en bok om Feng Shui. Den handlar om att städa sitt hem, ge bort onödiga ting och att laga sina trasiga saker.

Den handlar också om att möblera harmoniskt. Olika väderstreck symboliserar olika områden i livet så det gäller att ställa sängen åt rätt håll för att kärlekslivet ska flöda och vardagsrumssoffan ska stå på ett speciellt sätt för att hemmet ska andas frid. Det där med väderstrecken bryr jag mig inte om. Huvudsaken att man trivs.

Men gärna utrensning! Inspirerad av boken rensar jag i garderober, byrålådor och köksskåp. Kartonger fylls med grejer till loppis. Halvdöda växter slängs. Allt plotter försvinner från alla ytor. Varje penna får sin plats. Varje gem. Rent och snyggt. Friskt och fräscht.

Min tonårsdotter säger att hemmet nu ser ut som ett sterilt sjukhus. Inte då, tycker jag. Bara det att allt är i sin ordning. Nöjd med kontrollen och rena ytor återvänder jag efter en städande helg till jobbet. Framemot eftermiddagen skickar dottern ett sms:

- Var är diskborsten?

söndag 3 april 2011

...prylar, prylar och åter prylar

Vart jag än vänder mig är det lådor och kartonger och sopsäckar. Min väninna har just flyttat, min mamma ska alldeles strax flytta och min fästman rensar ur sitt förråd. Det handlar hela tiden om att värdera sina saker. Vill jag ha denna kvar? När använde jag den senast? Värd något i pengar? Affektionsvärde? Blir någon annan ledsen om jag gör mig av med den? Och så vidare.

Det kommer fram små brev, gamla böcker, sparade skosnören, gömda tavlor, gamla lakan, sirliga små ting från nån antikvitetsaffär och moderna träningsredskap från teveshop.

Jag hjälper till och är en ivrig utrensare. ”Vad använder du den här till?” frågar jag vänligt men med ett tonfall som inte välkomnar nostalgi. Svaret blir då oftast ”Äsch, släng den i lådan för second hand.”

För varje grej som hamnar i secondhand-lådan eller sopsäcken är jag nöjd. Varje onödig pryl som försvinner skapar ett nytt litet utrymme att röra sig på. Det finns prylar i oändlighet. Hos de allra flesta. Till och med hos mig. Man samlar på sig.