Om man byter jobb är det viktigt att man verkligen går t i l l det nya och inte i f r å n det gamla. Sägs det. Man ska inte fly. Det är viktigt att man inte lämnar något bara för att man känner att det är ohållbart och man vantrivs utan för att man verkligen bara l ä n g t a r till det där nya. Sägs det. Men flyktmekanismen i oss är från början en genialisk överlevnadsinstinkt. Lite av det sunda finns nog kvar.
När det gäller relationer har jag uppfattat det motsatta rådet. Om man bryter en relation är det viktigt att man i brytningen inte går t i l l någon ny utan i f r å n den man inte längre vill leva med. Sägs det då. Jag fattar inte riktigt. Det ena gäller för det ena men det andra för det andra. Vem har kommit på dessa visdomar?
Jag tänker att livet är lite hursom och att man ibland fattar beslut som är t i l l och ibland beslut som är i f r å n. Och att båda sorter fyller sin funktion. Och så händer det att de båda sammanfaller och man fattar ett beslut som är både till och ifrån.
