lördag 16 december 2017

...att famna historien

Åh dessa rötter, att de alltid ska lirka och dra. Locka o pocka. Väsa ur jorden - Kom närmare, kom närmare. Titta här, får du se.

Jag vet inte vad det är med mig. Att jag måste gå tillbaka, vara fysiskt på plats, undersöka, tänka och forma det till mitt. Kanske är det så för den som alltid undrat. Som alltid saknat svar på viktiga frågor. Och ändå är de svaren höljda i dunkel, nergrävda i jorden och svåra att få tag på. Så jag får skapa mina egna svar, utifrån vissa fakta och många tankekrumbukter länkat med en aning grundläggande psykologi.

Min biologiska pappa, som jag träffat endast fyra gånger i medveten ålder, bodde på ett antal olika platser. Nu har jag bokat ett hotelldygn på en av platserna. Med mig dit tar jag min laptop, papper och penna och ett USB sprängfyllt med dokumentation om hans liv under vissa perioder.

Vad ska det bli? En bok? Det vet jag inte. Men många sidor skrivet material, precis som med Brodersbrevet, för att på något vis närma mig mig själv och famna historien.