Efter föreställningen signerar han sin bok. En droppe midnatt. En historia i jakt på ursprung, släktens kamp, förfädernas slit på bomullsfälten. Han söker efter bron mellan Skåne och Harlem.Läs boken och du får lära dig att man kan vara hur vit som helst i skinnet men ändå vara svart. Jason åker till South Carolina och i vördnad inför allt som lett fram till nu plockar han tillräckligt med bomull för att fylla en glasburk i sitt hem i Sverige.
Nu har boken blivit föreställning. Jag säger - se den. Där låter Jason Timbuktu Diakité allt smälta samman. En fantastisk monolog. Musik. Sång. Illustrationer och animationer på svart bakgrund. Farfar Silas, pappa Madubuko och mamma Elaine Bosak. Och Jasons rytmiska rörelser till musiken. Allt flyter samman med sina skarpa konturer i mjuk väv, avbildar resan tillbaka till USA - och hem till Sverige igen.
Och när Jason står där, stilig som få, mitt på scengolvet och säger att han vill hitta bron mellan Skåne och Harlem tänker jag ”Jason, den bron är du”.
