söndag 17 september 2017

...en frestelse

Det började skymma och jag promenerade hemåt efter kyrkovalet. Hungern gjorde sig påmind efter att ha slarvat med maten mest hela dagen. Den sista kollen på manuset och baksidestext till nya boken hade fått mig att glömma lunchen.

Jag gick förbi Hemmabioaffären som skyltade med kolossala mängder av godis i alla de färger. Jag stod länge och tittade in genom de stora upplysta fönsterna. Resonerade med mig själv. Var jag inte lite sugen på godis? Eller, var jag inte rent av fruktansvärt sugen på godis? Men usch, så onyttigt med socker. Det förstör fräschheten i huden och man åldras i förtid.

Nu gällde det att stå emot. Men, litegrann kunde väl ändå inte skada? Det är inte så ofta. Men vänta, det sägs att det tar cirka tjugo sekunder av medvetet motstånd innan den värsta frestelsen lägger sig. Tjugo sekunder.

Jag stod kvar och stirrade på alla sorter. Hade inte den minsta lust att medvetet motstå för att förstöra den härliga frestelsen. Jag skyndade mig snabbt in och greppade påse och spade.