torsdag 27 april 2017

...att smaka på det finska

Efter en dryg timmes färd hem med den finska maten i en kasse stegade jag rakt mot köket för att göra iordning lite o äta. In i ugnen med pirogen för uppvärmning. Så kokade jag ett ägg. Skalade, hackade och blandade ner ägget i en kastrull med smält smör. Nåja, smält Bregott var det närmaste jag kunde komma. Ut med pirogen på en tallrik och äggblandningen hälldes över. Vad skulle gallan tycka om det här? Men gott var det, och mättande. 

Så testade jag de små rågchipsen, små tunna skålformade, fyllde ett par tre fyra stycken med citronmjukost och toppade med ett par små små droppar lakritshonung. Men Jiiisus, det var himmelskt. Kombinationen lakrits och citron. Men den är väl svensk också?


Ja, så var det salmiakpastillerna. De slank ner de med. Halva asken. Gott, gott. Och så var det pashan. Helt okej i själva kvargen, men bären som låg i var inte i min smak. Jag åt framför teven, kollade ett finskt relationsdrama utan svensk text. Jag fattade ingenting men ska det vara finskt så ska det.

onsdag 26 april 2017

...att botanisera bland finska födoämnen

Jag googlar på finsk mat i Stockholm och får träff på Finska butiken i Hötorgshallen. Planerar att gå dit efter jobbet och köpa med mig lite matvaror. Jobbet drar ut på tiden o jag småspringer strax innan stängningsdags. Väl framme vid butiksdisken har jag åtta ynka minuter tillgodo.

Det blir rågchips - RuisSipsi. Honung med salmiak - huhtasrinteen. Och salmiakpastiller - Super Salmiakki. Jag har bråttom att få med mig lite av varje. Pekar på en gul burk med citronetikett och ber att få en sån. När expediten tar burken frågar jag vad det är. Hon ser förvånat på mig. Jag verkade ju så bestämd men vet inte vad jag köper. Det är mjukost med citronsmak. Sitruuna tuorejuusto. Jag förklarar mitt ärende. Att jag bloggar om anknytningspunkter till Finland.

Hon blir intresserad och vi pratar på medan jag fortsätter bland sortimentet. Det blir rivet rågbröd - revitty ruisleipä.  En kvargdelikatess - pasha. Och sist men inte minst - en karelsk pirog.


P.S. Päivi meddelar att pasha är en rysk dessert.

tisdag 25 april 2017

...ett föredrag om Karelen på Norrtälje bibliotek

I mörka byxor och mörkgrå tunikaskjorta med designsnitt som markerar en konstnär, står han vid bildskärmen och föreläser om Karelen. Peter Winquist, keramiker från Åland. På huvudet en karelsk huvudvonad, säger något om skydd för kreativa tankar. Jag tänker på hur jag själv gärna har nåt på huvudet när jag ska skriva koncentrerat. Det håller liksom ihop.

Karelen - ett landområde inom Finlands och Rysslands gränser - som ända sen vikingatiden varit ett slagfält, ömsom politiskt omsöm mellan trostillhörigheter. Nästan femhundratusen kareler fick under andra världskriget lämna allt de byggt upp. Familjer skulle integreras i det finska samhället. Att bygga upp en ny tillvaro tog tid. Lämnade djupa spår. Idag är det få kvar av det karelska folket i Karelen. Spridda i Finland, Ryssland, övriga världen.


Peter Winquist tipsar om boken 'Vandraren', visar obeskrivlig arkitektur. Och talar suktande om karelska piroger gjorda på rågbröd fyllda med potatis och överösta med hackade ägg och smält smör.

måndag 24 april 2017

...att ta med sig sin häst från Finland till Sverige

Jag går till Espressohouse för att skriva. Tjejen bakom disken är ganska ny och väldigt trevlig. Kombinationen av hennes dialekt och idel varma leende får mig att tänka Mark Levengood.

Eftersom jag börjar bli Finlandsfixerad inleder jag naturligtvis en konversation, frågar om det uppenbara, ja, hon är finsk. Vad förde henne hit? Ridningen, säger hon med Levengoodleendet igen. Hon började vid fem års ålder o fick sin första häst vid fjorton. Ögonen lyser. Ridningen är hennes liv. Men måste hon lämna sitt land för att leva sin dröm?

Åh, säger hon med eftertryck, ridsporten är inte alls lika utvecklad i Finland som i Sverige. Finland ligger säkert femton år efter. Vill man utvecklas är chansen större här. Så hon tog sin häst över Östersjön och flyttade hit. Stalljobb om förmiddagarna och caféjobb om kvällarna. Däremellan är det bara ridningen som gäller. Vad heter hästen? Follow Me D. Hon får bokstavera. Säger det flera gånger. Och för varje gång hon säger hans namn glittrar ögonen alltmer.






söndag 23 april 2017

...att leta efter stort P på Finlandskartan

Jag kollar Google Maps för att hitta Pikkomärvi på finska kartan. Letar o letar. Har Päivi lurat mig i alla år? Hur jag än söker hittar jag inte den heliga platsen. Jag testar alla möjliga stavningar; Pikkuumärvi, Piikomervi, Piikkuomäärvi - men icke. Det finns många andra orter på P. Pooskeri o Pengerjoki o Puuppola. Det är Pieksämäki o Paakkila o Puukari. Men Pikkomärvi - det kan man se sig i stjärnorna efter.

Päivi o jag ses över en lunch.
- Du har nog lurat mig i alla år, säger jag.
- Va? säger Päivi.
- Pikkomärvi. Det finns ingenstans på kartan.
- Hur har du stavat? frågar hon och ser road ut över att det tydligen ska vara så svårt för utomfinska personer att kunna stava på finska.
- Jag har prövat alla varianter, säger jag och sträcker lite på ryggen.


Hon knappar in Pikku-Mervi i sin iPhone. Den röda markeringen på kartan visar att platsen ändå finns. Pikku-Mervi ligger ungefär tiio mil ganska rakt nordligt om Helsingfors. Det finns en annan plats som heter Mervi. Pikku-Mervi betyder lilla Mervi.

...det jag ändå vet om Finland

Nu börjar min mentala Finlandsresa - från att inte veta något alls till att lära känna åtminstone en liten flisa av grannlandet. Många av texterna framöver kommer ha nån typ av anknytning till Finland. För att kunna följa tankekurvan kommer här en lista på det jag ändå vet. Nästintill ingenting. Men ändå nåt. 

  • En av mina bästa väninnor heter Päivi. Hon tillbringade sina barndoms somrar på en plats som heter Pikkomärvi. Päivi har en son som är min gudson. Han heter Elmer. På finska blir det Elmeri.

  • Finska verkar svårt att lära sig. Ofta dubbla vookaaleer.

  • Kitos betyder tack.

  • Huvudstad är Helsingfors.

  • Det går färjor från Stockholm till både Helsingfors o Åbo.

  • Åland tillhör Finland. Språkligt lätt att besöka.

  • Många finska krigsbarn kom till Sverige under andra världskriget.

  • I december 2017 firar Finland hundra år som självständigt land.

  • Höga kindknotor? På grund av mina har jag många gånger fått frågan om jag är finsk.

  • Vulkans proffsiga o kompetenta lektör Katarina Vastamäki har finskt påbrå.

/Leena


...att söka stipendium. Tema Finland.

Så kommer ett mejl med länken till Mediestipendier till Finland. Sökande kan vara skribent, bloggare, poddare. Just för att ordet bloggare står med väcks min lust.

Jag blir ivrig. Tänker att jag kan blogga om Finland utifrån mitt oskrivna blad. Från att inte veta något till att börja ta reda på och samtidigt dela med mig till andra intresserade.

Jag skriver i ansökan att jag ingenting vet om Finland. Beskriver hur jag vanligtvis använder min blogg - ovetenskapligt och högst personligt. Att jag räknar med ungefär tjugofem till trettio texter. Typ "Tusen tecken till att inte förstå finska", "Tusen tecken till ........ och "Tusen tecken till..........".

En resa till någon ort i Finland planerar jag också, i stunden oklart vart, troligtvis med tåg. Jag räknar med resa tur och retur och vistelse nån dag på orten, totalt tre dagar för hela klabbet.

Ansökan mejlas. Sen bestämmer jag mig. Stipendium eller inte. Nu börjar en period av Tusen tecken till Finland.

Jag börjar med att gräva där jag står.