söndag 13 augusti 2017

...att fundera på att byta ut skrivandet mot danskt hygge

Just när jag halvligger i en soffa på ett cosy danskt café och försöker mig på lite danskt sinnelag a la hygge, med en utsökt cappuccino och danska skorpor, smyger sig tankarna på om att mitt skrivande kanske aldrig någonsin hittar fram. Att det är omöjligt att hittas av dem som skulle vilja ha. Mitt författande - som en solokantarell långt ut i skogen dit ingen går. Jag funderar. Kanske jag borde lägga av.

Tänker att livet är rätt härligt ändå. Jag får väl helt enkelt bara njuta av nuet och göra det så trevligt som möjligt. Och detta, att halvligga i en soffa på caféet vid Vester Voldgade i Köpenhamn, är ju i så fall en god början.

Det plingar till i min mobil. Ett sms från den heliga lektören Katarina. Hon har nu läst mitt tredje manus ’den du ville jag skulle vara’ och vill höras för att ge respons. Jag skyndar mig att ringa.

Förutom vissa försiktiga korrigeringsförslag hör jag orden ’vacker historia, ’sorglig’ och ’angeläget att den ges ut snart’. Rak i ryggen sitter jag på tåget hem.

...en promenad på den pittoreska gatan i Köpenhamn

Jag stämmer träff med en kompis på ett café i Köpenhamn. Hon föreslår plats och jag känner igen cafénamnet från första kvällen. Promenaden dit blir smidig om jag till en början går längs den pittoreska gatan.

Hur många sexattiraljsbutiker ser jag då? Vet inte, men många är det. Den första hajar jag till inför. Där står konstgjorda penisar på rad i skyltfönstret. Jag skyndar förbi. Så nästa butik - fylld av vibratorer med allehanda punktmarkeringsfinesser, för både analen och katedralen. Jag hastar vidare. Och vid den tredje måste jag stanna upp.

De som ser mig då, där jag står fastklistrad med hakan i trottoaren och uggleuppspärrade ögon, måste antingen tro att jag är mäkta imponerad och trakterad eller inse att jag är chockerat paralyserad. Den största atrappen är en elefants.

Och mitt i allt vill butiken låtsas höja romantiken. Smekmånadsfastbindnings-kit. En fastbunden kvinna. Jag fattar ingenting. Jag får ofta respons på mitt leende men nu jävlar har jag en ihopsnörpt mun.

onsdag 9 augusti 2017

...en pittoresk gata i Köpenhamn

Några dagar i Köpenhamn, och ett besök hos det danska ljudboksförlaget som kontaktat mig, kan inte skada tänkte jag och bokade en resa med tåg. Inför visiten kollade jag upp, förutom vissa självklara mål, spännande gator jag vill se och besöka i Köpenhamn. Jag brukar kolla mer än jag shoppar, hämta inspiration från mode och inredningsbutiker, men kanske jag till och med kommer köpa nåt här nu.

Jag läste om Bredgade, Laederstraede och Jaegerdborggade. Lite antikt, lite möbler och lite vintage. En del av gatorna är långt iväg.

Och så information om en gata som syntes pittoresk. Omnämningen var att det finns små butiker med u n i k karaktär. Och - det bästa av allt - alldeles i närheten av mitt hotell.

Jag klev av på Centralstationen. Drog väskan efter mig. Kom snart in på den pittoreska gatan. Hårförlängningssalong, tatueringssalong, hårförlängning igen, vanlig frisersalong och tattoo igen. Och alldeles innan mitt hotell, förstår jag den u n i k a karaktären. En stor skylt. Stripteaseklubb.

söndag 30 juli 2017

...Änglar och bråkmakare, av Yousef Morshedi

Vi möttes på Bokmässan och bytte böcker med varandra. I handen fick jag en roman med rött och guldfärgat omslag, Änglar och bråkmakare, av Yousef Morshedi. Första kapitlet, Emiren Rawwal. Andra kapitlet Malika och Nadima. Och det tredje, Marich. Så löper berättelsen på med fler inblandade. Abu Ali, Tabbib Ramzzy och Zanggy är några av dem. Varje persons historia vävs  med de andras.

Det är en exotisk roman. Kulturen, miljön och naturen - beskrivningarna är intagande. En språklig fröjd. Den är mustig. Dramatisk med familjehistoriska tillbakablickar och passionerade otillåtna relationer. Änglar och bråkmakare - en fantastisk kärlekshistoria.

Romanen är tätt skriven från topp till sidfot utan styckeindelningar och ger ett överväldigande intryck. Första tanken är att den skulle tjänat på mer luft och noggrannare korrektur.

Men ju längre jag kom in i berättelsen desto mer tyckte jag att a l l t med boken förstärker berättelsens budskap. Livet, kärleken och sanningen är viktigare än perfektion.



lördag 29 juli 2017

...de senast lästa böckerna

Jag har nyligen skickat in mitt tredje manus för lektörsläsning. Manuset, som planeras att bli en bok, är en uppföljare till ’stanna hos mig tills barnet är fött’. Mannens svar till kvinnan. Jag hoppas min lektör tycker att texten är något att ha, annars måste jag ta ställning till hur jag går vidare. Utveckla eller gömma och glömma.

För en gångs skull har jag lyckats läsa andras alster parallellt med att skriva eget material. Och här är de böcker jag läst sedan i mars. Kronologiskt.

Maken av Gun-Britt Sundström, Änglar och bråkmakare av Yousef Morshedi, Egalias döttrar av Gerd Brantenberg, Min pappa - ett krigsbarn av Katarina Vastamäki, Riktiga Elsie av Elsie Johansson, Jag såg dig inte komma av Jan-Erik Larsson, Bitterfittan av Maria Sveland, Bitterfittan 2 av Maria Sveland, Novellix - Höra stenarna sjunga av Elsie Johansson, Novellix - Regn av Josefine Klougart, En droppe Midnatt av Jason Timbuktu Diakité, Kvinnan på tåget av Paula Hawkins och Den gamle och havet av Ernest Hemingway.

...att tala med sig själv om sitt liv

Jag bär alla åldrar inom mig från det att jag föddes och fram till nu. Så kommer det alltid att vara. Det är min nuvarande ålder som syns i mitt yttre. Mina händer, mitt ansikte, min kropp. Alla åldrar jag haft ligger inuti som lager på lager, eller som tvinnade trådar av ömsom tidigare erfarenheter ömsom nuet.

Ibland tar jag barnet inom mig i handen och leder tillbaka till platser jag vill hjälpa mig att se. Jag vill följa med mig själv som en kraftgivare på vägen, som en tolk och ledsagare, och hjälpa barnet som var jag att se och förstå det jag inte kunde se då. Hand i hand besöker vi platser som varit viktiga.

Inget i historien kan ändras men livet är annorlunda nu. Jag har som vuxen ett annat perspektiv, och jag vill ge den unga människan i mig ro. Det lugn och den trygghet jag behövde då, men som jag kanske inte fick, försöker jag ge mig själv i efterhand.

Plats efter plats, genom tid efter tid, vandrar vi längs vägen. Detta är ett av de sätt som jag talar med mig själv om mitt liv.

fredag 28 juli 2017

...min hbtq-klänning

Förra sommaren köpte jag en klänning. Den hade alla regnbågens färger. När jag skulle betala insåg jag att detta var ju rena rama hbtq-klänningen. Bestämde direkt att den skulle bäras vid beskådandet av Prideparaden i Stockholm.

I min iver över att en Norrtäljebutik sålde hbtq-klänningar, utan att de själva gjort kopplingen, pratade jag på om öppenhet och allas lika värde. Insåg efter en stund att tjejen i kassan inte hängde med. Jag saktade in ordflödet, frågade om hon nån gång åkt in till Stockholm för att kolla? Näej. Jag tror att min beskrivning av tillställningen åtminstone fick henne nyfiken.

Stockholm Pride Parade är Skandinaviens största prideparad. Det säger mycket om Sverige. Stockholm Pride är politiskt och religiöst obunden. Den enda gemensamma värderingen man måste ha är att aktivt ta avstånd från diskriminering som exempelvis rasism, sexism och homofobi. Check på den.

Vare sig jag går i paraden eller står bredvid och hejar på kommer jag i år igen ha på mig min hbtq-klänning.